.-.-.-.-.

Usch, morgnarna är mörka igen. Ingen sol som skiner in mellan persiennerna och väcker en.
Nu är det mörkt och golvet känns kallt när man kliver ur sängen och sätter ner fötterna.
Tröttfasen har börjat. Man känner sig jämnt trött. Det gör jag iaf. Oftast.
När jag kör till jobbet på morgon vid 05:30 tiden så får man vara extra vaken för att inte köra på någon eller något i mörkret.
För nu är det inte ljust längre. Innan kunde man se långt ut på fältet och se en flock med rådjur som betade i lugn och ro.
Solen som glänste i havet medans den klev upp och färgade himlen rosa.
Så ser det ut någon annanstans i världen just nu. Men inte hos oss.
Nu är hösten snart här och det är dax för oss att stuva in utemöblerna, samla ihop krukorna och väcka värmepanna till liv igen.
Det jobbiga just nu är att dra sig upp ur sängen på morgonen.
Jag blir så imponerad på den kvinna som är ute och springer varje morgon när jag kör till jobbet.
Och för andra dagen i rad har jag dessutom sett tre personer powerwalka mitt ute på landsvägen med sina gåstavar och utan ficklampa (o den ena hade sin reflexväst på fel håll. Han syntes knappt). Halv sex på morgonen!! I mörker. Vem vet vad man lyckas trampa i då!
Vi har massor med grodor och paddor som ligger på vägen när det är mörkt och när vädret är fuktigt. Eller tänk om de blir påsprungna utav ett rådjur, båda skulle nog ha blivit livrädda då.
Nej, nu måste jag verkligen sova. Och tusan vad det blåser ute idag.